Ted Rosvall, 57, är en av de släktforskare som handlett de medverkande i ”Vem tror du att du är?”. Han har själv släktforskat i över 40 år och även tidigare varit förbundsordförande i Sveriges Släkforskarförbund. Här delar han med sig av sina erfarenheter och ger konkreta tips på hur den som är intresserad kan börja gräva efter sina egna rötter.
Själv lever Ted som han lär. Av nyfikenhet började han i tidig ålder söka efter sina rötter och från födelsestaden Västerås via Malmö och flera andra städer hittade han så småningom ett hus utanför Falköping som hans morfars farfars far byggt år 1795. Länge var Ted ovetande om dess existens men idag bor han i sin anfaders hus och jobbar till vardags som organist och körledare.
Är du intresserad av att utforska dina egna rötter är Teds tips en bra start.
Vad ska man tänka på om man vill börja släktforska?
– Börja alltid med att inventera vad du och dina släktingar redan vet. Intervjua de gamla i släkten. Leta reda på gamla fotoalbum, brev, dokument, bouppteckningar som kan finnas hos olika medlemmar av din släkt. Det kan också vara bra att gå en nybörjarkurs i släktforskning – sådana brukar anordnas av studieförbunden – för att lära sig grunderna, hur man letar i kyrkoböckerna, hur man hittar register och hjälpmedel etc.
Bör man ha ett specifikt mål med sin släktforskning?
– Tag en sak i sänder – annars kan det hela bli övermäktigt. Börja t.ex. med morfars släkt, och försök få fram så mycket som möjligt om den. När du känner dig mogen, fortsätt då med farmors o.s.v. Eller, bestäm dig för att forska om gården därhemma, vilka som bott där, vart de tagit vägen, om det finns några släktingar kvar på bygden. Man kan också koncentrera sig på en anfader eller anmoder som verkar särskilt spännande, och försöka leta fram så mycket uppgifter som möjligt om just honom eller henne.
Vilka institutioner, databaser eller liknande kan du rekomendera som är bra att börja med?
– Den officiella myndigheten är Riksarkivet, som har en kedja av Landsarkiv under sig. Det är där de viktigaste källorna för oss släktforskare förvaras. Men mycket av det material vi behöver finns numera också digitalt tillgängligt via nätet. Man kan alltså studera födelseböcker, vigselböcker, dödböcker, husförhörslängder och mycket annat som bilder på dataskärmen där hemma. Denna tjänst är avgiftsbelagd och det finns flera olika aktörer med delvis samma inriktning: SVAR (Riksarkivet), Genline, Arkiv Digital m.fl. Ofta har stadsbiblioteken i våra olika kommuner särskilda släktforskarrum, där en eller flera av dessa Internettjänster kan utnyttjas gratis. Där finns också en hel del av de hjälpmedel, som underlättar forskningen. Särskilt användbara är kanske de stora databaserna Sveriges Befolkning 1890, 1900, 1970 och 1980 samt Sveriges Dödbok 1947-2006 och Begravda i Sverige, från vilka man ofta kan gå direkt in i kyrkoböckerna.
Vad är ditt bästa generella tips när det gäller släktforskning?
– Var noga! Skriv upp exakt var du har hittat en uppgift, det vill säga gör en källhänvisning, så att du lätt kan gå tillbaka och kontrollera i efterhand. Använd gärna personregister och databaser, men kontrollera alltid de uppgifter du fått fram med originalkällan.
Är tur en stor del av släktforskning?
– Tur är alltid bra att ha – särskilt om den kombineras med ihärdighet, erfarenhet och listighet… Släktforskning är ett stimulerande detektivarbete – där detektiven ofta, men inte alltid, får lön för mödan.
Kan en glad entusiast hemma vid skrivbordet göra ett lika bra jobb som en någon som hållit på med släktforskning i många år?
– Nej, men om entusiasten inte ger sig, utan fortsätter med forskningarna utbildar han eller hon sig snart till en fullfjädrad släktforskare. Övning ger färdighet.
Artikeln är skriven av Erik Sundberg och länken har du här >> https://web.archive.org/web/20111215082336/http://svt.se:80/2.108035/1.1476761/ted_rosvall
