Ett stort tack framförs till de många personer, i synnerhet Marianne Hansson och Mona Gudmundsson, som lånat ut fotografier ur sina privata samlingar och låtit sig intervjuas om olika skeenden i Villa Thalassas historia.
För texten svarar Patrik Kumlin, Skrivkonsult Ord & Mening, på uppdrag av Öresund Turist AB.
Huset på Pålsjöbacken
Samma år som den ryktbara industri- och hantverksutställningen i Helsingborg gick av stapeln, skulle Huset se dagens ljus. Huset var Villa Thalassa. Året var 1903. Thalassa är ett gammalt grekiskt ord som betyder ”vid havet”, men som också lär ha den överförda betydelsen ”en länge närd önskans uppfyllelse”. Villa Thalassa ser man inte mycket av nerifrån vägen, det är ett hus som man upptäcker först när man är nästan framme. Men från något av fönstren på dess översta våning ser man desto mera. Framförallt ser man hav — eller närmare bestämt Öresund. Här kan man verkligen tala om Sundsutsikt.
Thalassa har det mesta i sin närhet. Här finns hav och strand, branta stup och vida åkerfält. Öster och norr om villan utbreder sig Pålsjö skog. Närmaste granne är Pålsjö slott med anor från 1600-talet och inte långt därifrån Pålsjö vattenmölla. Någon kilometer längre bort finner man ett annat slott med tillhörande park, Sofiero. Helsingborgs pulserande centrum är bara några kilometer avlägset. Utlandet, i detta fall Danmark, ligger också bara någon knapp halvmil bort.
Det är ett hus som rymmer mycket historia och har fungerat som åtskilligt under århundradets lopp: patricierhem och officersbostad, konstnärskoloni och vandrarhem. Människor av alla de slag har bott, kommit och gått här.
Hur började det?
Historien tog sin början 1901. En kammarherre vid namn Georges von Dardel hade bestämt sig för att slå sig ner i staden vid Sundet och letade efter en lämplig plats där han kunde uppföra sin villa. Det dög inte med vad som helst, von Dardel ställde stora krav. Han härstammade från en gammal och känd konstnärssläkt; fadern var den kände konstnären, hovmannen och ordföranden i konstakademin Fritz von Dardel. Georges ville att läget för det nya hemmet skulle uppfylla alla krav på konstnärlig skönhet, och dessutom skulle själva villan bli något långt utöver det vanliga. Han fastnade så småningom för platsen längst upp på landborgen, bortom Pålsjö slott. Här fanns allt han ansåg sig behöva — skog och hav och öppna vidder. Och så avskildhet – men ändå bekvämt nära staden.
Marken här uppe ingick i egendomen Pålsjö, som varit i familjen Follins ägo alltsedan 1734. Inför bygget av det nya huset avstyckades en del av egendomen och såldes till familjen Dardel. Det blev en dansk, slottsarkitekten Andreas Clemensen, som fick von Dardels uppdrag att göra ett förslag till den villa som skulle pryda platsen. 1903 stod allt klart och von Dardel kunde med hustrun Isabella (född Keiler) flytta in. Isabella kom från en annan kuststad med backar och höjder — Göteborg.
Patricierhemmet
Epoken von Dardel varade i trettio år — fram till Georges von Dardels död 1933. Bland de anställda var Georges och Isabella inte kända under sina förnamn. De skulle tilltalas ”kammarherren” respektive ”hennes nåd”. På den här tiden var hela området inhägnat. Från Pålsjö skola nere på Drottninggatan kunde man via en brant slingrande trappa ta sig upp till huset. Trappan är numera borta.
Det första besökare såg när de anlände till huset var den imponerande trädgården med sina buxbomshäckar och sitt springvatten där guldfiskar simmade omkring. Blomsterrabatter och planteringar omgavs av små häckar. Gångarna i trädgården var belagda med fin singel. Pelarraden utmed västra terassen anknöt till husets ”grekiska” tradition. I östra hörnet fanns en stor köksträdgård — man var självförsörjande med många grönsaker. Parkanläggningen var betydligt större än den är idag. Vad huset beträffar skriver ”Svenska hem” i en artikel från 1932 att ”villan är välgörande fil från allt krimskrams.”
https://www.villathalassa.se/sv/huset-vid-havet
