Jag vill inledningsvis nämna att artiklen nedan är hämtad från https://slakthistoria.se/. Eftersom jag själv har barnhusbarn i trädet så vill jag ogärna att denna artikel försvinner från webben, och därav så lägger jag upp den även på min blogg ”utifall att”.
I Stockholms stadsarkiv hittar man Allmänna barnhusets rullor och register över barnhusbarn. © Mats Hayen
Här hittar du spåren efter barnhusbarnen
Släktforskare stöter ofta på barnhusbarn. Sådana spår är värda att följa upp. Det blir spännande resor i arkivens värld där man kan förvänta sig tragiska historier om barn som lämnats bort till ovissa öden men där det ibland gått bättre.
Det har funnits barnhus i Sverige i drygt trehundra år, från 1638 då Stora barnhuset öppnade på Drottninggatan i Stockholm, till 1945 då kommuner och landsting övertog ansvaret för landets barn- och fosterhem. Vissa av barnhusen behöll efter andra världskriget sina namn, men deras verksamhet förändrades. Det största barnhuset, Allmänna barnhuset i Stockholm, blev en stiftelse som sedan dess arbetat för att främja forskning om barn.
Allmänna barnhuset var från början ett hus där barnen bodde från cirka sex års ålder till cirka fjorton års ålder. År 1785 gjordes verksamheten om och barnhuset fungerade som en genomgångsanläggning vilken placerade barn i fosterhem i hela landet.
Vilket barnhus kommer barnet från?
Vid forskning om barnhusbarn behöver man tidigt identifiera vilket barnhus som barnet kommer ifrån. Därefter fortsätter sökandet i det aktuella barnhusets arkiv. Det vanligaste är att man hittar barn från Allmänna barnhuset i Stockholm. Det har också funnits barnhus i Göteborg, Malmö, Karlskrona och några andra mindre orter.
Jakten på ett barnhusbarns historia börjar ofta i församlingsboken (före år 1895 kallades den för husförhörslängd). I det följande exemplet hittar vi ett barnhusbarn, en tioårig flicka med namnet Ida Maria Charlotta Johansson, i ett hushåll hos hemmansägaren Per Edvard Johansson i Käxgöl i Oskars församling, Kalmar län. I anmärkningskolumnen har antecknats vilka som är föräldrar till barnhusflickan. Det är Johan Axel Johansson och hans hustru Alma Charlotta Petersson. Många gånger saknas den informationen, men inte här.
Barnhusbarnsnumret leder vidare
I titelkolumnen i samma bok får vi också mycket viktig information. Där står hennes barnhusbarnsnummer: Bb. N:r 13196. Det kommer att leda oss vidare till information i Allmänna barnhusets arkiv i Stockholms stadsarkiv. I det här fallet har vi alltså stött på ett barnhusbarn från Stockholm.
Spåren till de andra barnhusen ser ofta ut på ett liknande sätt. Om man bara misstänker att ett barn kommer från ett barnhus, men saknar direkt bevis, kan man prova att söka i de olika digitala register över barnhusbarn som finns tillgängliga.
Maria i församlingsboken och i Stockholms stadsarkivs digitala register för Allmänna barnhusets rullor.
Digitalt register i stadsarkivet
Vi väljer i det här fallet att använda oss av ett digitalt sökregister för barn från Allmänna barnhuset. Det heter ”Sök i Allmänna barnhusets register 1798–1916” och finns på Stockholms stadsarkivs webbplats under fliken ”Allmänna barnhuset”. Det går att söka på för- och efternamn och på barnhusbarnsnummer. Vi provar att söka med ”13196” och får fem träffar. Det beror på att barnhusbarnens nummer vid Allmänna barnhuset återanvändes.
Det finns i träfflistan barn som kommit till barnhuset 1855, 1868, 1883, 1898 och 1913. Lägger vi till förnamnet Ida vid sökningen får vi bara en träff. Det är vår flicka, som var tio år när vi hittade henne år 1908 i Käxgöl i Kalmar län.
Registret leder vidare till den så kallade rullan vid Allmänna barnhuset, där huvuddelen av informationen om barnhusbarnen finns. Den är digitaliserad från 1798 till 1916 och vi behöver bara klicka där det står ”Se bild” för att få fram Ida Maria Charlotta Johanssons uppgifter i rullan.
Barnhusrulla med sex kategorier
Barnhusrullans uppgifter är uppdelade i sex huvudkategorier. Högst upp står barnets namn och födelseuppgifter – och föräldrarnas namn om de är kända. Näst högst upp står de uppgifter som berättar om hur barnet togs in vid barnhuset.
Till höger om dessa uppgifter finns hänvisningar till barnhusets inkommande och utgående handlingar. De är mycket viktiga eftersom de kan leda till personliga brev från det enskilda barnet eller från dess föräldrar och andra släktingar. Över den nedre delen av sidan finns en ruta där barnhusledningen kunde anteckna övriga uppgifter om barnet.
Den nedre delen av sidan är uppdelad i en vänsterspalt och en högerspalt. På vänstra sidan står uppgifter om de fosterhem där barnet varit placerat. På den högra sidan finns uppgifter rörande inspektioner av fosterhemmen.
Marias sida i Allmänna barnhusets rullor. Det fastnålade tidningsklippet är från 1971.
Tidningsnotis från 1971 fastnålad
Vi ser direkt att Ida Maria Charlotta Johanssons barnhusrulla är annorlunda. Mitt på sidan har ett klipp ur en tidning nålats fast. Det är från Aftonbladet den 25 april 1971 och rubriken är ”Prästen förstörde chansen till lycka”.
Tidningsnotisen är en intervju med Maria Nykvist (född som Ida Maria Charlotta Johansson 1898) vid 73 års ålder. Någon person har på 1970-talet nålat fast tidningsklippet i rullan på hennes sida. Trots att detta exempel är speciellt visar det att sökning i barnhusarkiv ofta kan ge oväntad information. Det är av det skälet ofta mödan värt att eftersöka all information som finns rörande det barn som man är intresserad av.
Modern dömd till fängelse
Det första som bör undersökas i Allmänna barnhusets arkiv är serien med handlingar till rullan över späda barn. Det har beteckningen E5B i arkivet. I Ida Maria Charlotta Johanssons barnhusrulla ser vi att hon hade nummer 443 i rullan över späda barn. Med hjälp av den uppgiften kan vi ta fram alla handlingar som inkommit i samband med hennes intagande till barnhuset.
I volymen hittar vi omfattande uppgifter om båda föräldrarna och ser även att anledningen till hennes intagande på barnhuset var att modern dömts till en månads fängelse och att hon vid ankomsten till fängelset haft den fem månader gamla flickan med sig. Intagandet på barnhuset skedde därför efter en remiss från Stockholms poliskammare.
Om vi i det här fallet söker oss vidare i Stockholms poliskammares handlingar och i Stockholms rådhusrätts domar upptäcker vi att Ida Maria Charlottas mamma dömts och fängslats för att hon ändrat en summa på ett pantlånekvitto från 7 kronor till 1 krona. Hon hade därmed kunnat lösa ut ett klädesplagg, som hon pantsatt för sju kronor, för endast en krona. Hennes namn och gärning publicerades också i tidningarna. Moderns brott blev för Ida Maria Charlotta inledningen på en fjorton år lång period som fosterbarn i Kalmar län.
Mer information i barnhusets arkiv
I barnhusrullan finns rutan Hänvisning till diarierna som innehåller referenser till mer information i Allmänna barnhusets arkiv. De diarienummer som är skrivna i den övre delen av rutan hänvisar till handlingar till huvuddiariet. Det är dokument som har kommit in till barnhuset. Serien har beteckningen E4A.
Så här ser en beställning av handlingarna i ärendet 647/06 ut: Allmänna barnhusets arkiv, E4A:99, Handlingar till huvuddiarium 1898. Volym 99 i serien innehåller ärenden med nummer 450 till 790. Det kan man ta reda på med hjälp av Nationell arkivdatabas (NAD), eller med pappersförteckningen som finns tillgänglig i Stockholms stadsarkivs läsesal.
De diarienummer som antecknats i den nedre delen av rutan ”Hänvisning till diarierna” återfinns bland barnhusets utgående skrivelser i serien B2. Tyvärr är det ibland svårt att hitta i den serien eftersom skrivelserna ligger i kronologisk ordning, och inte efter diarienummer. Man kan behöva bläddra för att hitta rätt.
Psykisk ohälsa hos fostermor
Maria Nykvists egna uppgifter från tidningsartikeln 1971 går till viss del att bekräfta och även nyansera med hjälp av bevarad dokumentation i arkivet. Hon skriver till exempel om den första fostermodern: ”När jag var åtta år dog fostermodern”.
I själva verket blev Maria förflyttad på grund av fostermoderns sinnessjukdom. Det var en person i hennes närhet som år 1906 skrev ett brev till barnhuset och anmälde situationen i fosterhemmet. Han skrev bland annat detta om fostermodern, änkan Ingrid Pettersson i Grötsjö församling: ”Jag kan ej förstå annat [än att] hon är rubbad i förståndet i alldenstund hon säger att hon har samtal med dem som har varit döda i många år.”
”Blev slagen gul och blå”
Maria Nykvists egen sammanfattning av tiden som fosterbarn var hård. Hon skulle vid ett tillfälle ha erbjudits en plats i en familj som varit i USA, men prästen i församlingen satte sig emot förslaget. Hon skrev i artikeln 1971: ”Istället så skickades jag runt till fosterhem i Småland. Och hamnade hos elaka bönder och blev slagen gul och blå.”
När hon var fjorton år återvände hon till Stockholm och återförenades med sin mor och far och sina sex bröder och en syster. Två av bröderna var äldre än hon men de övriga syskonen var födda under hennes tid som fosterhemsflicka. Hon hade en bror som inte hade fyllt ett år när hon kom hem. Den korta tillbakablickande artikeln från 1971 avslutade hon med dessa ord: ”Jag vill inte tänka på hur det var, när jag var liten. Människor kan vara så elaka, så det är förskräckligt. Numera är jag pensionär och har det bra.”
Maria Nykvists historia är bara ett exempel på alla de historier om barnhusbarn som väntar på att bli upptäckta i arkiven.
